Allt började när jag...

…2002 köpte min första birmakatt, en brunmaskad hane tänkt för enbart sällskap. Jag fick kontakt med Saphire Extremes birma-uppfödning och de väntade då en kull, så på den vägen blev det. Jag fick hem min lilla ”Cosmos” och livet lekte. Tyvärr visade det sig att Cosmos var sjuk och han överlevde inte sin ettårsdag.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Jag blev nu frågad om jag ville bli fodervärd åt en hona hos Saphire Extreme istället. Jag hade aldrig engagerat mig i kattvärlden tidigare med utställning och uppfödning, men tyckte det lät väldigt kul och spännande. I december 2003 föddes kullen och det var snart bestämt att en liten tös där skulle få flytta hem till mig. Även hon var brunmaskad precis som jag hade önskat mig. Hon döptes till Saphire Extreme Like Paradise och hon var verkligen mitt paradis. Hon var så fin att hon fick tilltalsnamnet Gucci så snart hon kom hem. Hon var en riktig tuffing och Balzac lärde sig snabbt dra nytta av hennes smidighet. Så fort matte var borta samarbetade de och hittade på bus tillsammans.

Våren 2005 var det dags för hennes första kull. Hela dräktigheten och födseln gick lekande lätt, Gucci skötte allt helt själv.
En chokladtjej (Saphire Extreme Envy Me) bestämde Anette för att behålla själv, en bruntabbyhane såldes till Örebro och den sista bruntabbytjejen såldes till Stavanger. 

Jag längtade efter att få en ny kull och hade fått lite blodad tand för småtramp, men av praktiska skäl sköts detta upp lite eftersom jag samtidigt ville hinna ställa Gucci lite mer under hennes fina vinterperioder. Hon blev IC och övergick i min ägo.

Jag hade under en period tankar på att skaffa en till katt så att Gucci fick sällskap på dagarna. När sedan dessutom min hund Balzac bort så märktes det tydligt att Gucci behövde sällskap av någon fyrbent så då eskalerade letandet. Jag hade först tänkt mig en bruntabbyhane, men blev lite avskräckt av alla historier om hanars fertilitetsproblem. Det var ju annars just en stor kraftig hane jag först varit ute efter redan innan jag fick äran att ta hand om Gucci. När jag inte hittade någon hane som höll alla mått så övergick tankarna mer och mer åt att skaffa en hona till, men en bruntabbyhona för att variera sig lite. Det var i jakten efter den honan jag sprang på HONOM! Jag var för att titta på en Phoenix Pride-kull efter MidnightSun, 2 honor o 2 hanar. Det enda jag visste var att hanarna var tingade men det spelade ju ingen roll för det var ju en hona jag skulle ha. Självklart blev jag stormförälskad i fel katt! Den bruna hanen var ju bara för läcker! Dessutom gjorde han allt för att charma mig och la sig på rygg i mitt knä med alla 4 spretandes uppåt i det blå och somnade pladask. Jag drömde om honom i en vecka tills Patricia till min enorma glädje meddelade att det blivit ändrade planer så han var åter till salu. Jag behövde inte många sekunder för att bestämma mig! Patricia däremot behövde bli lite övertalad, givetvis ville hon för egen vinning att jag skulle hitta en mer obesläktad hankatt istället J Men så blev det. Phoenix Pride Naxxramas "Kenzo" flyttade hem till oss och Gucci tog åt sig honom otroligt bra.

Det dröjde inte länge innan jag tog min första egna kull på Gucci. Det föddes endast en kattunge, en söt liten chokladflicka, som blev min lilla hjärderdam "Zoya". Hon fick flytta till mina vänner i Skövde på foder för denna lilla dam kunde jag aldrig riktigt slita mig ifrån

Året därpå var det dag för Zoya att bli mamma och det tillsammans med min egna hane Kenzo. De födde 4 bruna buspojkar, varav 2 fick flytta hem till min pappa som sällskap. Även de andra 2 såldes som knävärmare. Zoya kastrerades i samband med förlossningen och övergick i mina vänners ägo.

Där kändes det lite som min uppfödning satte paus för sig själv. Helt plötsligt satt jag med 2 kastrater hemma och 2 kastrater hos min pappa. Klingar inte så väl ihop med avelsarbete. Dessutom kände jag att det blivit lite mycket utställningar etc på sistone och ingen av mina katter uppskattade det särskilt väl så jag bestämde att vi får avvakta och se vad som händer. Säkert kommer katteriet åter livas upp någon gång i framtiden när det känns som läge.

Jag och min sambo flyttade ihop och köpte hus i Knivsta. Ett par år senare fick vi vår första son och katterna fick börja gå ut själva på tomten. Så skönt att se hur glada de är av lite lantluft o få springa hur snabbt man själv vill!

Prada som bodde hemma hos min far blev sjuk och jag blev rädd attt stackars Diesel skulle bli ensamkatt. Jag fick eld i baken och kontaktade of Sembelance uppfödning i Norge och lyckan var total när jag fick hem min lilla Haba Haba "Saffran" sen höst -11.

2013 var det hög tid för att åter få liv i uppfödningen. Saffran var sugen på att bli vuxen och få en egen kull bebbar...

Detta var hostorien om min lilla uppfödning… vi får se vad framtiden har att visa.